En missad buss resulterade i 4 timmars sömn i natt. Och en irriterad mamma, som fick agera chaufför. Och kaffe knarkande. Och tuggande av öb:s budget-fejk werthers kolor. Men jag hade ju iallfall kul på afterworken, och det är ju faktiskt det som räknas. Bilder från bowlingen kommer lite senare.
Som tur va kunde jag hänga med Christopher med hem en sväng, när jag missat bussen, för att kolla in den temporära lägenheten på Wieslegrensplatsen. Där hittade vi hans "borttappade" InFlames biljett (tur för honom....) och fick hälsa på Lisa också (världens tjockaste katt, nästan).

Imorse fick jag iaf ett godmorgon sms där jag fick hjärtliga gratulationer på min namnsdag från Christopher, vilket jag helt glömt bort själv. Men egentligen, vad är namnsdagarna till för ? Dom tillför ju INGENTING. Eller? Jag fattar inte. Det är ju inte så att man firar sin namnsdag med dunder och brak och annordnar fester, fast man kanske borde införa det ? Då betyder det en till dag att få presenter på.
Det hade ju vart trevligt.

Wikipedias förklaring av Moa:

Moa är förmodligen en smekform av ordet mor och är en av 90-talets största moderaketer. För 30 år sedan fanns det bara 66 personer, unga som gamla, som hette Moa. Den 31 december 2007 fanns det totalt 13 434 personer i Sverige med namnet Moa varav 11 422 med det som tilltalsnamn.